att man ibland kan vara så känslig för toner iandras röster.. enkla saker som får en att vilja ta ett steg tillbaka, man känner sig som man är någonstans där man inte skall vara..

mmm livet är verkligen så himla mysko.... känns verkligen som att jag inte vet något från dag till dag ibland..

men så finns det ju annat tufft.. skulle bara ta av sonen hans pappersband som han hade runt armen från ett busfabrikenbesök.. det var ju en vecka sedan han var där.. jag drog av det och då fick han utbrott... vet inte vad det är han vill hålla kvar med det men något magiskt tänkande verkar det vara..

mm ungarna är tebax from idag.. lite bråk som vanligt... men lyckades iallafall få dem isäng i hyfsad tid idag... har insett att rutinerna har blivit åsidosatta ett tag... 

fick iallafall pysslat lite med C:s kort.. så nu är där ett antal brudpar målade nu är det dags att ge sig på nallarna att färglägga och stämpla.. håll tummarna för att jag inte råkar spilla ner alla motiven av misstag..

min väninna blev glad för kortet till bebisen.. ska se om jag laddar upp det här eller på instagram...

nä nu blir det lite musiklyssnande istället känns som att jag behöver det ikväll.

suss sött när det är dags för er läsare

tankarna har virvlat rundor så mycket på sistone.. möte av människor, vad vill jag göra, vad får jag göra. stress på jobbet och relationer som jag inte vet hur och vad man ska göra...

som tur är finns det vänner som dyker upp med råd och inspiration...

fick en trevlig tur till Malmö igår och ett besök till Panduro outlet... saknat inspiration till skapandet av mina kort men har ju fått en uppgift av en kompis som jag ska försöka ro iland med..

12 inbjudningskort... hon kommer säkert krevera när hon ser vilken färg det blir men det kommer bli bra till slut..

var kul att en av mina väninnor triggade igång lite tankar om skapandet igen.. önskar att hon bodde närmre så vi kunde ha pysselkvällar..

 nu tillbaka till musik..  längtar väl lite mycket efter att bli förälskad igen men det får väl vänta.. tills dess kommer jag njuta av lite smöriga sånger..

en artist som kanske inte så många känner till är Michael Ruff

det var en kompis på gymnasiet som fick mig att hitta honom.. han försvann lite i glömska för mig i några år och sedan dök han upp i huvudet för något år sedan...  musik använder jag verkligen i allmänhet för att få ut mina känslor nu... undrar hur det kommer sig att ödet ville stoppa så mycket känslor i mig medan en del andra är kalla som is..

jaja nog om det.. unnade mig en bok igår... helen fielding har äntligen skrivit en uppföljare till bridget jones så jag ska fösröka dyka mig in i hennes virriga tankar, fniss borde verkligen passa mig eftersom mina tankar är virriga..

ha nu en bra dag alla därute i cyberspace

dagen har varit allmänt tuff med tågförseningar och stressad över att min elev verkligen inte gillar att jobba med svenskan..

en krackelerad skärm på min mobil var ju inte ett plus heller... dock tog jag när jag kom hem och stängde av mobilen.. vilade, varm go dusch och sedan hamnade jag i vardagsrummet med uppstämplade brudpar... får väl se om jag hinner färdigt dem i tid till min kompis... har saknat att skapa men motivationen är inte närvarande så ofta längre.. vill hellre försöka vara social.. har suttit hemma så mycket i mitt liv så nu är jag så himla rastlös och inte vet vilken fot jag ska stå på.

får se om jag kan fortsätta motionsvågen iallafall. får dessutom försöka lägga mig i tid..

sov gott alla därute

mm förra året pga känslor tog visst mitt bloggande fart. denna blogg som mest var tänkt till kreativitet har nu blivit min dagbok och terapi för att fåut tankar och känslor..

känns svårt men just nu känns det som att jag ska undvika att fästa mig för mycket vid människor för det gör bara ont att förlora dem... svårt när en del är jätteomtänksamma. men en del är vandrande bomber som poof försvinner ur ens liv... jag har en väninna som är lite så.. ibland kan jagvara mig själv ibland inte.. känns som att det lätt blir att jag väntar i omgångar på att hon skaförsvinna ett tag när hon tröttnat på en ett tag.. när man inte gör och tänker på rikgtigt rätt sätt pga att jag vet att jag lätt kan fastna i vissa tankar.. nu verkar detsom att det en en gång är dags för en ny sådan paus.

det är då jag känner att jag önskar att jag har fler tjejkompisar.. hitta sådan man kan umgås med och få vara mig själv... det lär ta tid...

inte så lätt när man är vuxen, då har de flesta redan fasta nät som inte går att rubba på...

men en sak som jag börjar fundera på nu är en eventuell danskurs iallafall. antingen salsa om jag lyckas få med någon eller en annan typ av dans som jag inte är beroende av att ha med någon.

det börjar ju bli dags att göra saker för min skull.

denna helgen har jag barnen så vet inte om det blir så mycket då. behöver mest få undan julen och städa i helgen...

visst ja, skall bli färdig med att posta mitt kort som jag gjort till min vän som fått en supersöt bebis..

sedan när hon fått det kan jag förhoppningsvis lägga upp det här oxå..

nä nu är rasten slut dags att dyka in i kristendomen igen.

ha det gött alla därute

tankar virvlar i mitt huvud som vanligt. möten jag gör samtal jag upplever.. har ju trots allt haft en trevlig dag med en fika med en jätte trevlig tjej..

jag borde vara energifylld men känner mig så himla tom.

som om desto mer jag försöker bli hel desto mer splittras jag upp. förstår inte vad som händer i mitt huvud längre. jag längtar iväg något fruktansvärt... till en annan värld annan dimension där man kan få leva ett harmoniskt liv och inte behöver känna en press över att leva sitt liv på ett visst sätt. jag saknar personer. saknar min mamma och syster

saknar enkelheten från när jag läste i växjö. undrar varför vissa familjer måste drabbas så jävla hårt när det gäller sjukdomar. min syrra vad hade hon gjort för att förtjäna den smärta som hon gick igenom.. medans vissa bara dansar genom livet..  min familj har fått gå igenom så mycket smärta och inget jag kunde göra för att läka någon av dem. inget jag kunde säga till mamma dagen innan hon dog fick henne att orka kämpa mer. hon hade fått kämpa mer än så många.. att se sin dotter dö i förtid.. en son som är speciell och har/hade vredesutbrott i mängder. en son som fick bra jobb men trots allt haded svårt att ta tag i saker.. relationer..

jag den yngsta dottern.. som är så vilsen.. den glada som trots allt har lätt för att snacka med folk men ändå rädd för att ta mig ut ibland folk. för jag vill lära känna människor samtidigt som min inre demon säger stopp du kommer bara bli sårad, eller klanta bort det. för nu  när du bryr om folk då försvinner de. .. vill dra mig undan ge upp, men något gör att jag fortsätter... finns det någon mening med att jag fortsätter kämpa om det ändå känns som att jag dras ner mer och mer. skulle verkligen behöva en omformatering/omprogrammering av huvudet. få rensat ut alla negativa tankar och in me positiva.. dessutom en utrensning här hemma.. men jag vet inte var jag ska börja.. vad behöver jag egentligen ha kvar av mitt förflutna.. vad är bara cancerogent och vad är bra..

phew.. kändes skönt att få rensa skallen från alla tankarna. tömma av de onda hemska tankarna...

nu får vi se om jag kan försöka skapa istället...

har ju ett kort som jag behöver göra för ett nytt fint liv..

en vacker liten pojke kom ju till denna världen idag. må den bli övervakad av skyddsänglar så den inte behöver uppleva så mycket smärta i sitt liv...  jag tror att han kommer få en bra start iallafall för han har skapats av 2 väldigt kärleksfulla och omtänksamma personer.

lycka till vännen min om du läser det här..

en supertrevlig eftermiddag med en jättetrevlig kvinna som förhoppningsvis kan bli en ny kompis...

trots att min dotter härjade rundor gick det bra.. hon hittade tom en lekkompis där.. stötte ju på ett par som hade en tös där som min dotter till slut började leka med..  fick tom snacka både lite engelska och spanska..

dock vågade jag aldrig byta telnr.. synd kanske.. hade gärna tränat upp min spanska.. men vem vet bara jag vågar mig ut lite mer så löser det sig nog...  och du mr blue eye tack för att du tror på mig och ser mig.. jag vill göra det jag kan för att läka de sår jag kan hos dig...

tankarna har snurrat i huvudet ömsom ledsen ömsom glad.

nya bekantskaper som känns så osäkra.. men en som är så fantastiskt förstående så det känns overkligt att personen finns i verkligheten.. Tack för att du E kommit in i mitt liv om så bara tillfälligt så är jag glad att få lära känna en liten bit av dig.

andra vänner som kommer fram och tillbaka i mitt liv finns det såklart oxå.

jag kämpar på och i söndags var jag ute och promenerade med en jätte trevlig kille och hans väninna.. helt vanliga människor som det var skönt att bara få promenera och lyssna på deras samtal. det finns så många fina människor inte bara rötägg därute..

och nu virvlar det dessutom i huvudet eftersom mn kollega har messat mig ikväll.. nu är värkarna på g... jag håller mina tummar för dig vännen min. det är en stor resa och äventyr som tar sin början nu... det är ju snart 9 år sedan min grabb föddes.. kommer fortfarande ihåg attdet var kallt och höga snödrivor, soligt och vackert.. men brr kalllt.

man må vara arg på sina barn och förbanna dem ibland men jag älskar mina 2 trollungar trots allt.

det är bara att ibland känns det som att jag inte riktigt räcker till.

nä nu är det bäst jag slutar skriva.. ser framemot att få en bild på lillpyret imorgon förhoppningsvis...

sov gott alla ni därute..