så många sårade själar runtomkring mig.

hur läker man dem utan att själv försvinna.

jag vet redan svaret är att läka sig själv först och sedan sprida den läkande kraften vidare.

att se de krafter som finns runt omkring oss. Vare sig det är i en väns tröstande kram, ett fågelkvitter mitt i natten , samtal med vänner eller ett tänt ljus som lyfter bort mörkret.

Att våga stå själv ett litet tag men ändå kunna ta emot den stöttning jag behöver..

att finna den inre frid som jag saknat ett tag att finna min inre styrka som finns där.

att sluta tvivla så mycket på mig själv.

den finns och ska spira och gro tills det blir ett världsträd..

yippi den var inte förstörd jag hittade en av mina tidiga dikter från när jag läste på universitetet. här kommer den iallafall skriven när man var lite ledsen...

Bränner alla broar

förstör alla skyddsnät

står här ensam

på en öde platå

ingen återvändo

måste hoppa 

vill inte

måste

Hoppar

För en stund känns det som om

allting är förlorat

men då

ja just då

känner jag hur jag landar

åter på stabil mark

tack vare en hand

en hand som sträcktes ut

och en röst

en röst som sa'jag finns här för dig

jag vacklar till

men handen

ja handen

den stöder mig

Är inte detta vad vänskap kan innebära

att det finns en hand

en hand som stöder dig

i precis rätt ögonblick

just när allt känns hopplöst

då finns dom där

vännerna

(03/06-98)

nu känns det som att det är dags att bygga upp murar iallafall. jag antar att jag måste se till att vara själv mer och skriva istället... inte kul att få höra och förstå att en av ens bästa vänner att de inte orkar lyssna på en längre.. så då är det väl dags att hitta nya vägar i livet. det värsta är att jag just nu känner mig så sviken... men that´s life. it sucks like hell. jag skulle verkligen behöva en kurs i mindfulness. och ett jobb som jag trivs bättre med eller som är närmare iallafall så jag kan få mer pengar över till att resa och komma bort från den här helvetes staden. för just nu känns det som att jag är så himla fedup på Helsingborg det finns inga givna säkra kort någonstans- Än en gång får man det svart på vitt att det enda som betyder något är att man har ett jobb..

jag som ville berätta för min kompis om bion och min trevliga dejt i fredags... men nu är det bäst jag håller mig undan honom. känns som att det är korkat av mig att släppa in någon för nära. män som sårar mig är en sak men det sårade mig mer att min vän dragit sig undan från mig jag saknar våra samtal.. gör att jag känner mig ännu mer rotlös. då förstod jag iallafall ännu mer varför han inte ville bestämma något med mig i lördags.. så dags att samla ihop spillrorna och limma med något starkare lim iallafall. och tydligen som sagt pausa från vissa vänner antar jag... just nu är jag glad att det är min barnvecka iallafall. de är mina godingar. jag måste bara visa mer för dem vad de betyder för mig..

och bli starkare så att jag inte behöver luta mig mot ens vänner för man kan inte räkna med någon annan än sig själv till 100%. det känns hårt att säga men efter ikväll vet jag den nakna sanningen iallafall.

kram på er alla därute och ta hand om varandra. Låt ingen såra era själar.