nu känns det som att det är dags att bygga upp murar iallafall. jag antar att jag måste se till att vara själv mer och skriva istället... inte kul att få höra och förstå att en av ens bästa vänner att de inte orkar lyssna på en längre.. så då är det väl dags att hitta nya vägar i livet. det värsta är att jag just nu känner mig så sviken... men that´s life. it sucks like hell. jag skulle verkligen behöva en kurs i mindfulness. och ett jobb som jag trivs bättre med eller som är närmare iallafall så jag kan få mer pengar över till att resa och komma bort från den här helvetes staden. för just nu känns det som att jag är så himla fedup på Helsingborg det finns inga givna säkra kort någonstans- Än en gång får man det svart på vitt att det enda som betyder något är att man har ett jobb..

jag som ville berätta för min kompis om bion och min trevliga dejt i fredags... men nu är det bäst jag håller mig undan honom. känns som att det är korkat av mig att släppa in någon för nära. män som sårar mig är en sak men det sårade mig mer att min vän dragit sig undan från mig jag saknar våra samtal.. gör att jag känner mig ännu mer rotlös. då förstod jag iallafall ännu mer varför han inte ville bestämma något med mig i lördags.. så dags att samla ihop spillrorna och limma med något starkare lim iallafall. och tydligen som sagt pausa från vissa vänner antar jag... just nu är jag glad att det är min barnvecka iallafall. de är mina godingar. jag måste bara visa mer för dem vad de betyder för mig..

och bli starkare så att jag inte behöver luta mig mot ens vänner för man kan inte räkna med någon annan än sig själv till 100%. det känns hårt att säga men efter ikväll vet jag den nakna sanningen iallafall.

kram på er alla därute och ta hand om varandra. Låt ingen såra era själar.