yippi den var inte förstörd jag hittade en av mina tidiga dikter från när jag läste på universitetet. här kommer den iallafall skriven när man var lite ledsen...

Bränner alla broar

förstör alla skyddsnät

står här ensam

på en öde platå

ingen återvändo

måste hoppa 

vill inte

måste

Hoppar

För en stund känns det som om

allting är förlorat

men då

ja just då

känner jag hur jag landar

åter på stabil mark

tack vare en hand

en hand som sträcktes ut

och en röst

en röst som sa'jag finns här för dig

jag vacklar till

men handen

ja handen

den stöder mig

Är inte detta vad vänskap kan innebära

att det finns en hand

en hand som stöder dig

i precis rätt ögonblick

just när allt känns hopplöst

då finns dom där

vännerna

(03/06-98)